(16 June 1858 -22 April 1930) was an Australian impressionist painter. John Peter Russell was born at the Sydney suburb of Darlinghurst, the eldest of four children of John Russell, a Scottish engineer, his wife Charlotte Elizabeth, nee Nicholl, from London. J. P. Russell was a nephew of Sir Peter Nicol Russell. After his father's death J. P. Russell enrolled at the Slade School of Fine Art, University College, London, on 5 January 1881 and studied under Alphonse Legros for three years.Russell then went to Paris to study painting under Fernand Cormon. (His fellow students there included Henri de Toulouse-Lautrec and Émile Bernard.) Russell was a man of means and having married a beautiful Italian, Mariana Antoinetta Matiocco, he settled at Belle Île off the coast of Brittany, where he established an artists' colony. He would have 11 children with Matiocco, of whom six survived. John Peter Russell: Vincent van Gogh, 1886, Van Gogh Museum, AmsterdamRussell had met Vincent van Gogh in Paris and formed a friendship with him. Van Gogh spoke highly of Russell's work, and after his first summer in Arles in 1888 he sent twelve drawings of his paintings to Russell, to inform him about the progress of his work. Claude Monet often worked with Russell at Belle Île and influenced his style, though it has been said that Monet preferred some of Russell's Belle Île seascapes to his own.   Related Paintings of John Peter Russell :. | Mon ami 'Polite | Remorqueur sur la Seine | Rocher auchien | Belle-Ile-en-Mer | Remorqueur sur la Seine |
Related Artists:
James matthews
fl.1880-1920
tidemand
Tidemand kom vid 17 års ålder till Köpenhamns konstakademi, studerade där i fem år, tänkte sedan utbilda sig till historiemålare i Munchen, men valde i stället på en kamrats råd Dusseldorf till studieort och reste dit 1837. Han blev elev av Theodor Hildebrandt, men tog tidigare intryck av Carl Friedrich Lessings relativt realistiska historiemåleri. Hans första större målning behandlade ett svenskt ämne, Gustaf Vasa talar till dalkarlarna vid Mora (1841). Målningen inköptes av Rhens och Westfalens konstförening samt förskaffade Tidemand ett resestipendium från Norge och beställning på en altartavla till Vor Freisers kirke i Kristiania. Han reste sedan till Munchen och Italien, återvände till Norge på ett kort besök sommaren 1842, gjorde en studieresa i fjälltrakterna för att samla material till en påtänkt fosterländsk historiemålning, men kom nu till klarhet över sitt mål. Han ville, som han själv yttrat, skildra detta kraftiga naturfolks karaktär seder och vanor. Hans första tavla i detta syfte var Sagoberätterskan 1844, inköptes av drottning Josefina och förskaffade konstnären medlemskap av svenska konstakademien. Efter nya studieresor i Norge målade han Söndagskväll i Hardanger köptes av Oscar I, på slottet i Kristiania och Gudstjänst i en landskyrka. Han bosatte sig 1845 på allvar i Dusseldorf och vann snart ett namn genom de norska bondelivsbilderna. Samma år målade Tidemand i samarbete med Hans Fredrik Gude den romantiska Brudefärden i Hardanger. Revolutionsoroligheterna hade vid denna tid drivit de norske konstnärerna hem till Norge, och det såg ut, som skulle konsten nu bli rotfäst i hemlandet. Impulsen till en nationell konst gavs, men då lugn åter inträdde, återvände konstnärerna till utlandet. Under de närmaste åren målade Tidemand för det av Oscar I uppförda lilla lustslottet Oskarshal, som pryddes av uteslutande norska konstverk, serien Norskt bondeliv. Hans sista arbete var förstudier till en aldrig utförd historiemålning, Kristian IV grundlägger Kristiania, beställd av Oscar II. Tidemand skapade även tre altartavlor. I samarbete med Gude målade han Afton på Kröderen (1849), Ljustring (1850), Likfärd på Sognefjorden (1853), Fiskare i fara (1859), med Sophus Jacobsen Lappar på renjakt (1873) och med Morten M??ller Sinclairs landstigning i Romsdalen (1875). Han blev av sin samtid hyllad som Norges främsta representativa konstnär. Hans betydelse ligger i att han i sin konst gav uttryck åt det nationella uppvaknandet i sitt hemland. På samma gång föreställde han det norska folket för den stora allmänheten i utlandet. I Tyskland betraktades han som en av de främsta representanter i samtidens konst. Han fick många utmärkelser såväl i Tyskland som i Paris och i England, och hans arbeten såldes till höga pris. Sina mest omtyckta målningar upprepade han med tillhjälp av flera medhjälpare gång på gång, några i ända till 12 exemplar. Många av hans arbeten är återgivna i kopparstick och litografi. L. Dietrichson utgav Adolph Tidemand, hans liv og hans værker (2 delar, 1878-79).
Jacob de Backer
(c. 1555 - c. 1585) was a Flemish Mannerist painter and draughtsman active in Antwerp between about 1571 and 1585. According to the RKD he was born in Antwerp in c.1540/45 and died there c.1591-1600.De Backer was abandoned by his father as a young boy. Carel van Mander reports that the artist studied with Antonio van Palermo and Hendrik van Steenwijk I, but that Palermo worked him so hard that the young de Backer died in the arms of his master's daughter at the age of thirty. Although the artist painted in the high mannerist style of Giorgio Vasari, he never appeared to travel to Italy. A series of the "Seven Deadly Sins", however, was bought in Antwerp by Alessandro Farnese's secretary Cosimo Masi in 1594 and taken to Italy.These paintings are now in the Museo di Capodimonte in Naples. Other attributable works include a Last Judgment triptych by him or his studio for Christophe Plantin's tomb in the Antwerp Cathedral (c. 1589; illustrated right), and an Allegory of the Three Ages of Man in the Hermitage Museum, St. Petersburg. He is not to be confused with the Dutch Golden Age painter Jacob Adriaensz Backer from